torsdag, maj 19, 2016

Recension: Marke - Tjuck Norris (2016)


Marke
Tjuck Norris
7.5/10

Ett tag kändes det som att Tjuck Norris var Sveriges version av Detox – skivan som det snackas om men aldrig kommer. När Marke väl fick ihop en skiva blev den beslagtagen av polisen och när han fick tillbaka den visade sig låtarna ha passerat sitt bäst före-datum. Då bestämde han sig helt enkelt för att göra om alltihopa och här står vi nu – med en rykande färsk skiva framför oss.

Tjuck Norris börjar i ett rasande tempo. Redan andra låten, Hysh Hysh med produktion av Chris Change, skvallrar om vad det genomgående temat på skivan kommer vara för den som inte redan förstått det. SmokersMoment med gästande Mike Raw gör detta ännu tydligare - ett baktaktstungt anthem som förmodligen kommer gå varm i inrökta soffor runt om i landet. Yogabyxor är en nytappning av den traditionella sex-låten där Marke och Käp lägger ut texten om hur de ser på de omåttligt populära byxorna som gör många män fulla av åtrå. Glömma med Organismen påminner om hur det lät när Det Blå Skåpet var relativt nybildat och de gjorde dekadenta remixer av de låtar som var populära då. Och än mer dekadent blir det på mdXX där det inte krävs så mycket fantasi för att förstå att det handlar om den amerikanska rapkulturens favoritdrog nummer 1. Onda gästar på $£UGA som med sin Bröder Sinsemellan-sampling påminner en om att sluga är mer än bara ett ord, det är den mentalitet och livsstil som genomsyrar hela albumet. 

Där Jag Lever kommer vi Marke närmare. Hela skivan igenom får vi växelvis lära känna personen bakom rapparen för att på nästa spår få grafiska, på gränsen till övertydliga berättelser om hur Marke lever och tjänar sitt uppehälle. Som på G.D.V.B. där Marke förklarar allt på ett sånt sätt att det är omöjligt att missförstå. Är det någonting man inte kan anklaga Marke för så är det att vara hemlighetsfull. Tvärtom. Alla hans hedonistiska sidor får komma till tals och även om det till slut blev för mycket av det goda är det inget han hymlar med eller försöker dölja. Han står för den han är och vad han gjort. Med bakgrund av vad som hände med den första versionen av Tjuck Norris är det klart att polisen ska få en känga, här i form av återhållsamt hotfulla Blå Maffia. På avslutande Söker är det som att Marke gör bokslut över de här senaste, minst sagt stökiga åren. Han tycks vara redo att lämna det bakom sig och blicka framåt. 

Markes delivery har i takt med att rösten blivit rossligare också växt. Han uttalar rimmen tydligare och låter skånskan blomma ut helt och ta det utrymme det förtjänar. Hans släpiga sätt att rappa och sjunga sina refränger passar bra ihop med produktionerna som doftar amerikansk söder med dess djupa basgångar och framträdande synthar. Det finns också en tydligare tanke låtarna igenom och att Marke valt att hålla ner antalet producenter gör att skivan hänger ihop bättre än föregångaren Marke Emery. Av de 15 spåren står Chris Change och Mackin Beats för den stora merparten av produktionerna. Det gör att producenterna får tillräckligt med utrymme att visa upp sina register och Marke tid att göra det mesta av dem. Och visst har Marke utvecklats mycket sedan förra fullängdaren. Kanske var det tur i oturen att Tjuck Norris dröjde så länge för det har gett Marke möjlighet att släppa en uppdaterad skiva som visar var han står just precis nu, både i livet och i musiken. 

Tjuck Norris släpps den 20 maj via 520.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar