torsdag, maj 26, 2016

Recension: Ken Ring - XXV (2016)

Ken Ring
XXV
8/10

När Ken Ring öppnar munnen lyssnar man. Oavsett om det är vid ett middagsbord i Så Mycket Bättre, i en radiointervju eller på en nysläppt låt så spetsas de flestas öron. Oavsett om man vill det eller inte och man vet aldrig vad som komma skall. Få människor i musiksverige, oavsett kategori, tycks engagera lika mycket och ingen har blivit lika utskälld som Ken. Flera gånger har han dömts ut av det offentliga men varje gång har hans musik placerat honom tillbaka i rampljuset. De flesta erkänner idag den betydelse han haft för födelsen och framväxten av svensk hiphop. När han då går ut med att XXV markerar hans 25 år på micken och hans första riktiga hiphopplatta sedan 2009 års Hip Hop, ja då är det omöjligt att inte lyssna.

XXV inleds med Legend, en personlig uppgörelse med sig själv om priset för att bli just det. Värt att tänka på är att Kens yngsta son heter Legend så det är lika mycket en reflekterande och rannsakande text som en förklaring till hans barn varför deras pappa är den han är. Nära och känslosamt. Hooden är som ett destillat av BB Berättelsen, Plocka Han och Så Jävla Beng. Tre minuter och tjugo sekunder råhet som riskerar att orsaka nackskador och repeat-tumme. Abidaz lägger en riktigt farlig gästvers och Zeki lyckas bra med att hålla de två giganternas nivå. Ken är ensam i Sverige med att kunna göra den här typen av förkrossande rap vilket han bevisar än en gång. Om någon nu tvekat. Skriver Vidare är ett 90-dalsdoftande epos där han tar det tillbaka till när allting startade, både i text och produktion. Helt i linje med albumets titel. Don René påminner om Själen Av En Vän i sitt arrangemang och sorgsna berättande om en fallen vän. Ger Dig Allt Jag Har är en oemotståndlig glädjespridare och kärleksförklaring till hans Afrika. Det är 2016 års version av hiten Nu Måste Vi Dra och förtjänar radiorotation i sommar. Kärlek med Fantan Mojah är en välkommen återkomst till soundet på Feel The Pain från Äntligen Hemma, även det en comeback-skiva. Mönstrena går igen. Produktionerna är fläckfria och musiken och rapen existerar i symbios. Inget är viktigare än det andra. 

Det enda negativa är egentligen att den inte är så hiphop som man hade förväntat, eller kanske önskat, sig. Visst har Ken varit ute på en musikalisk resa de senaste 7 åren och det vore konstigt om den inte hade satt sina spår på XXV. Ingen kan argumentera mot att Ken Ring inte är hiphop nog men XXV är inte en 100%-ig comeback i det avseendet. Det är i sammanhanget en petitess för om Ken säger att det är hiphop, ja då lyssnar man på det. XXV håller en hög musikalisk nivå och är det hiphop för Ken så är det det för oss andra också. Han kompromissar inte. Det är den position han skaffat sig och som XXV bidrar till att bibehålla.

Det fascinerande med Ken Ring är hans många uttryck. Han kan ensam få en låt att anta skepnaden av en posse cut inspelad i en smutsig hemmastudio och han kan, genom att skala av ljudbild och sig själv, öppna upp totalt och låta lyssnaren få ta del av hans allra innersta. Han kan sprida glädje lika väl som berätta grafiska historier om livet på gatan. Det är där Ken Rings storhet ligger. Han är äkta i traditionell hiphopsk mening och han är äkta mot sig själv. Ken Ring gör den musik som ligger närmast hans hjärta och det har han alltid gjort. Alla vägar har burit hit och den som känner till Kens katalog kommer definitivt känna igen sig, uppskatta och ta till sig XXV.

XXV släpps den 27 maj via Masa Music.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar