onsdag, februari 17, 2016

Recension: Nomad - Allt På Rött (2016)

Nomad
Allt På Rött
7/10


Trots att det har gått 5 år sedan Nomad gav ut musik under eget namn på 2011 års Mixtape I Kubik har han fortsatt att vara en kraft att räkna med. Åren efter 2011 etablerade han sig som en av de absolut vassaste battlerapparna under den intensiva period som battles var hett i Sverige. Efter det har vi kunnat se och höra honom som en del av Som Fan, där han ihop med Ezzo Fresh och Sexfemman, experimenterade fram ett unikt sound där elektroniska produktioner ackompanjerades av tillbakalutade, finurliga wordplays.  

Det experimentella går som en röd stubintråd även på Allt På Rött. Visst känner man igen Nomads karaktäristiska sätt att strukturera sina rim och hans intonationer men som första singeln Fakka Me Mej visade fortsätter han utforska nya ljudlandskap, inte minst genom att han själv gick ut och proklamerade att han skapat en egen stil - punk-trap. Och visst är det trapigt. Produktionerna som Pure P och Almkvist skapat på Allt På Rött osar av luftig synt och smällande trummor men med en mardrömslik, obehaglig tvist som går utmärkt ihop med Nomads skorrande r. 

Dagen Före Dagen Efter där Pure P även går in och gästar på refrängen är ett trögflytande och dekadent spår som tack vare sitt beat lever upp till sin titel och fungerar så väl kvällen före som dagen efter. RomCom är Nomads variant av kärlekslåt där han klarsynt och aningen uppgivet slår död på alla föreställningar om den perfekta relationen á la amerikanska collegefilmer. Mellan raderna kan man utläsa en personlig historia om brustna hjärtan som ihop med beatet skapar en uppgiven känsla och också en av EP:ns höjdpunkter. Orginialversionen av avslutande 60 slår konstigt nog inte lika hårt som den akustiska versionen som trots sitt avskalade arrangemang hade en helt annan käftsmällskänsla. Den här versionen är inte dålig på något sätt och med hjälp av den minutlånga prologen lyckas Nomad sätta en intressant och ödesmättad stämning men likväl är det den andra versionen som ekar i ens huvud.

Som helhet är Allt På Rött ett tydligt tecken på att experimentlustan inte sinat. Nomad visar att han vill vidare och man hör att han investerat mycket tid och kraft i att fortsätta sin utveckling. Den stora skillnaden från Som Fan är ett han skiftat fokus i sitt textförfattande. Det är fortfarande samma uppbyggnad, med väl artikulerade ord och smarta, tänkvärda rim men som nu handlar om mer väsentliga saker och inte minst sådant som ligger närmare honom som människa och kreatör. Men, det finns ett litet problem med EP:s av den här sorten där man försöker visa ett så brett spektra av sin musikalitet på en begränsad yta. Det är lätt att man som lyssnare tappar bort sig och lämnas otillfredsställd när det är över. Kasten blir väl tvära och hade Allt På Rött innehållit några fler låtar hade de kunnat förflytta lyssnarna från destination till destination på ett smidigare sätt. Då hade kontrasterna blivit, om inte färre, åtminstone behagligare.

Allt På Rött släpps den 18 februari via Savantgarde. Omslaget är gjort av Maceo Frost.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar