söndag, maj 17, 2015

Yemi - Filer (Video)

Länge har det pratats om musikens utveckling och vart den är på väg. Jag pratar nödvändigtvis inte enbart om vart artisterna väljer att ta det utan även det som sker rent tekniskt. Jag minns en väldig hysteri kring den komprimerade kvalitén i en mp3-fil när fler och fler valde att lägga CD-skivan under jord på närmsta minneslund. Den hysterin gällde enbart ljudkvalité så klart, för en del var det även det fysiska formatet som sakta dog ut, men det är en annan diskussion, men i kontrast till det så väljer Yemi att ta upp ett annat dilemma i samma filformat - den känslomässiga komprimeringen varje artist gör, gång efter annan.

Alla har vi våra känslomässiga band till musik, där genreindelningen även till viss del förpassar oss till olika samhällsgrupper. Jag själv pekas t.ex. ofta ut som "en sådan där hiphopare", därför sitter jag också här försöker förmedla min uppskattning till Yemi och inget annat. Jag vill driva tesen att hiphop tog en vändning för ett par år sedan, jag skulle vilja säga att det var någonstans kring när Organismen släppte Om Gud Vill Och Vädret Tillåter (2009), utan att bestämma det som ett klart riktmärke, då den mer öppna, sårbara och ärliga rapparen tog plats. Fler och fler ändrade sina artistnamn till sina födelsenamn (på ovan nämnda skiva skriver Organismen ut sitt namn, Johan Hellqvist, på omslaget), bara en sådan sak. Samma år dök Drake upp och då tog Aubrey Graham den amerikanska delen av marknaden med storm tack vare So Far Gone-tapet, som sedan också släpptes officiellt i ett EP-format. Rapparens hjärta blev fokus, snarare än förmågan att enbart lägga punchlines med femstaviga rim. Den totala öppenheten blev nästan en ny branschstandard. Detta är till grund för dagens något delade scen, eller snarare lyssnardelen av scenen, där många bakåtsträvare inte gillar vart scenen tagit kurs. Det slungas ut uttryck som att musiken idag är för "gullig och snäll", då hiphop inte alls lät så vid sina ursprungliga år, och att musiken enbart görs för att uppnå kändisskap. Då kan jag, som försöker vara objektiv i mest möjliga mån, se hoppet i artister som varken tänker bakåt eller på dagens utstuderade trender, utan blickar framåt, framåt, framåt.

Utvecklingen har tagit hiphop till det mer kommersiella, idag dominerar hiphop på klubbscenen, i filmmusik mm., och idag ser vi en hel del artister som letar hits snarare än att sträva efter långvarig, tidlös musik. Få klarar den balansgången som skulle ge dem båda sidorna av den kakan. En radiohit ska följa mallar. Den ska vara tidsmässigt begränsad, lyssnarvänlig, inneha trallvänlig refräng och tilltala stor som liten. Mest av allt ska den följa trender. Jag ser inte hur man kan göra radiomusik organiskt och ärligt mot sig själv när man letar hits och följer trender. Jag är nog inte ensam om det heller. Det går nog inte. En radiohit kan inte, i dagens musiklandskap med kortvarig brinntid på mer eller mindre samtliga släpp, bli tidlös. Därför är Yemi en del av framtiden. Därför är Filer välbehövd och kan i sinom tid visa sig vara ett nytt riktmärke för utvecklingen svensk hiphop tog 2015. Den gör något stort av något litet. Den visar att den lilla mp3:ans oanade styrka, och jag pratar inte om ljudkvalité då, utan den ensamma singelns styrka. Det andra snacket lämnar jag till Tidal-folket. Man kan förlora sig i en låt utan att bli förlorad i hur den "borde vara". Han dominerar produktionen, inte tvärtom. Filer säger jättemycket om du tar dig tiden att sätta dig in i det briljanta textförfattandet, och det över en Teo Sweden-produktion som doftar flygande bilar, Mars-landningar och hoverboards. Yemi får mig att både att lyssna och tänka, det är en oerhörd styrka. Det är en hit utan att vara en radiohit. Det är framtiden, vare sig du vill eller ej.

Lyssna via Tidal
Lyssna via Spotify
Köp via iTunes Store

Yemi släpper nya singeln Filer vilken är tagen från det kommande albumet Neostockholm, som är i sin slutfas och beräknas släppas i år via Ledighetsmaskinen. Den tillhörande videon är gjord av Natan Gullström tillsammans med Mattias Larsson. Låten är producerad av Teo Sweden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar