måndag, mars 09, 2015

#nowplaying Mars

Alex:
2011 var ett intensivt år för Marke. Kollektivet Det Blå Skåpet hade skapats och Marke släppte förutom fullängdaren Marke Emery även Tjuck Tjuck Vol. 3 ihop med Bobbo (vad hände egentligen med Vol. 2?). Allting såg lovande ut och fler projekt låg i pipelinen när det blev oroväckande tyst från Malmö-rapparen. Utan att gå in på för mycket detaljer kan man väl säga att det strulade till sig lite med studio, material som försvann och enträgen motarbetning från Skånepolisen.

Men det var då och nu är nu. EP:n Sövd Men Inte Död från förra året var en betydligt mörkare historia än vad han tidigare gett ifrån sig och över de 5 spåren, samtliga producerade av Imchibeat, får man en rätt detaljerad förklaring av vad som hände bakom kulisserna. Låtarna är nästan obehagligt ärliga och den som kan sin Marke märkte snabbt att hans röst förändrats och fått en hes, ärrad ton.

För ett par veckor sedan dök de fantastiskt dekadenta Uppvärmningen EP och Tjuck Tjuck Vol. 3 äntligen upp på Spotify. Där hittar man godbitar som I De Röda Kvarteren med Öris, EHG (Leontin Remix), BMF (Mekkeriet Version), Så Beroende med Queff, Måste Mecka Den, Om Jag Kunnat och Åkershus med Tina K för att nämna några. Som om inte det vore nog släpptes även en teaser för videon till Dom Kollar så sent som igår. Utöver det är Marke aktuell med en remixversion av Sövd Men Inte Död med planerad release 24/3 och ett ännu lite hemligt projekt som är planerat att se dagens ljus inom en snar framtid. Håll tummarna för att planerna inte blir omkullkastade den här gången!



Ragnar:
Ibland görs saker för hiphopscenen som är guld värda, men som tyvärr inte riktigt flyter upp till ytan utan istället gömmer sig på bottnen och som inte går att hitta om man inte är en väldigt nernördad hiphopfanatiker. Ett projekt jag av en slump hittat i mitt sporadiska sökande efter ny musik är etiketten Chopped Herring Records som på senare tid släppt ut ett flertal intressanta släpp som gjordes under 90-talet. Om det bara är jag som inte blivit upplyst och att alla andra i själva verket redan vet om etiketten vet jag inte. Jag vet bara att jag aldrig pratat med någon som känt till det hela, iallafall inte i Sverige. Historian bakom etiketten går hur som haver tillbaka redan till år 1993 men bara ett fåtal släpp gjordes fram till ungefär 2010 då man på allvar drog igång och började släppa ut gammal härlig hiphophistoria på vinyl där materialet innefattar gamla outgivna EPs, delvis återutgivningar av diverse låtar, demoversioner, instrumentaler och annat relaterat. Ett av dessa projekten är Parkhouse Music som är en EP av rapparen CeStyle från gruppen Total Pack. EPn innehåller sex stycken låtar som är gjorda mellan åren 1995 och 1998 och släpptes av Chopped Herring förra året. En av dessa låtar är N.B.A. (No Biting Allowed) som på vinylen är noterad som demoversion. Beatet är, precis som dom andra på vinylen, producerat av CeStyle och är väldigt tungt och hårt. Över detta lägger CeStyle sina verser med en väldig hunger och attityd. Väl värt att rekommendera för er som gillar lite tyngre hiphop. Kolla gärna in vad Chopped Herring mer har i görningen HÄR, för dessa projekten är verkligen ambitiösa och välgjorda. Vill man däremot köpa vinylerna kostar dom en slant, men dessa är dock oftast i begränsad upplaga och för summan lär ännu fler härliga projekt dyka upp inom närmsta tiden.



Tobias:
Vid detta laget är Waka Flocka troligen ett namn som inte missats av många hiphoplyssnare. En del pga att de ogillar honom, andra för de faktiskt gillar den högljudda, skrikiga, trapdoftande och flexande turn up-maskinen från Atlanta. Många har nog hört Hard In The Paint, andra var med redan från första singeln som var O Let's Do It. Jag tillhör en av dessa som befinner sig mitt emellan, låt oss kalla det en hatkärlek, men har på senare tid börjat falla mer och mer mot att Waka Flocka är ett namn att räkna med för en längre framtid. Han har verkligen inte bara låtit sig själv göra samma musik om och om igen, utan har grenat ut EDM tillsammans med Steve Aoki, gjort lite dubstep, testat rappa över östkustbeats och allt detta har också lett till att han utvecklats som rappare. Det ska också tilläggas att den aggressiva stilen (akta er för adlib-gamet) som fans på hans debutalbum, Flockaveli, var dämpad redan på uppföljaren Triple F: Friends, Fans & Family. För att trycka lite på vad jag menar med hans utveckling så tänkte jag dela ett spår från hans mixtape med den något sarkastiska titeln I Can't Rap Vol. 1 från förra året. På spåret 3 Gold Chains kickar han tillsammans med Troy Ave över ett smutsigt New York-beat och det låter ruskigt bra. Hans nästa album, uppföljaren Flockaveli 2, släpps i sommar och ska ha gästspel från JAY Z, Kanye West, 50 Cent, Drake och Lil Wayne bland annat. Låter inte helt trist det heller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar